18 februari 2009

Sverigedemokratiska nätreaktioner

SDU, Sverigedemokratiska ungdomsförbundet har wallraffats. Någon journalist har under en tid bandat och filmat utan att säga att det skedde. Sånt händer och det har också hänt tidigare när Tommy Funebo bandade bland annat partistyrelsemöten. Det hela är ändå av mindre intresse så sett, även om SD:s klumpiga hantering av det hela gav lite rubriker jag tror de gärna sluppit.

Däremot, när jag kollar på SD-vänliga bloggar, som denna, denna, eller denna märker jag en smått hysterisk ton. Det är ingen ände på hur kränkta de känner sig och hur vidriga SR, staten, journalister och de som liknar dem är. Detta är sekttänkande, sverigedemokraterna känner sig utsatta och påhoppade och de tappar därigenom perspektiven.

Detta är ingen större grej, det skulle kunna ha vart ett sätt för SD att framstå som rätt okej för många ändå, för jag tror faktiskt inte journalisten har kommit över speciellt mycket smaskigt så som heilningar, förintelseförnekande och dylikt trams. SD är överlag inte på den nivån helt enkelt. Dock, genom den klumpiga hanteringen av situationen så kommer SD inte att tjäna på detta alls. Än mer av att skärma av sig från det onda samhället som bara är "ute efter dem".

Däremot, om journalisten under sitt wallraffande har åtagit sig förtroendeuppdrag anser jag att det är klandervärt. Så ska det inte gå till, även om det visar på hur svag organisationen är om hon kunde får förtroendeuppdrag efter att ha hört av sig till SDU i augusti.

10 kommentarer:

Jimmy S. Windeskog sa...

Journalisten sitter i SDU:s styrle, är det inte rätt likt ett förtroendeuppdrag?

Gorm Lind sa...

Att sitta i en styrelse är ett större förtroendeuppdrag ja. Det är dåligt av SR att agera på det sättet. Om hon hörde av sig till SDU i augusti, och redan i januari var med i deras styrelse tyder det på en väldigt svag organisation? Kanske det är det mest pinsamma för SD?

Jimmy S. Windeskog sa...

SDU finns ju inte på mer än papperet och i några aktivisters fantasier. Att bokstavskombinationen lever kvar har ju inte mycket med dagens aktivism att göra.

Anonym sa...

Nej Gorm, reaktionerna från SD är inte utom proportion. Det är du som är likgiltig.

Wallraffande är en omstridd och kontroversiell metod redan i de fall den riktar sig mot offentliga personer, över 18 år, i form av kortvarig insats och med politisk balans. Så var fallet i t.ex. valstugereportagen 2002.

Detta är något annat. Icke-offentliga personer har utsatts, en del av dem under 18 år, i ett bedrägeri som pågått i flera månader.

Politisk balans? Inblandade i projektet har nu själva erkänt att de betraktar SD som ett särfall, och att samma metod inte skulle använts mot riksdagspartierna. Sveriges Radio har därmed uppenbart brustit i sitt uppdrag, som förbinder dem att vara opartiska.

Ja, jag tycker det är vidrigt, lögnaktigt, odemokratiskt. Hade Norges eller Danmarks Radio gjort samma sak mot FrP eller DF, så hade huvuden rullat.

I Sverige däremot är den invärtes rötan nu så stor att statlig infiltration av ett obekvämt oppositionellt parti, inte ses som något problem... med reservation för att sista ordet ännu inte är sagt.

Gorm Lind sa...

Du ska nog inte vara för snabb med att säga att icke-officella personer kommer hängas ut. Vi har inte sett vad som kommer sändas och vad som inte kommer sändas.

Och jo, SD agerar med att reagera med förskräckelse över något de mycket väl visste skulle kunna hända. Detta var något som påpekades även på min tid.

Sen, vad gäller SR. Ja, detta är en låg nivå, men är inte det något som överlag kan sägas om alla TV-produktioner just nu? Nivån på allt är pinsam och fördummande så det skriker om det. Jag har valt att inte ha TV längre alls sedan januari 08. SD kan för all del ha synpunkter på att SR har en låg nivå, men det bör inte komma som en överraskning. Då är man dåligt förberedd.

Anonym sa...

Jag utgår från att inga icke-offentliga SDU-medlemmar kommer hängas ut, särskilt inte de under 18. Om så sker, bryts sannolikt mot ytterligare konventioner och lagstiftning.

Smyginspelningar av icke-offentliga personer har gjorts, men inte publicerats. Det motiverar i nuläget prövning mot Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 8 och FN's barnkonvention, artikel 16.

SDU är, såvitt jag förstår, en öppen och välkomnande organisation, och planerar att så förbli. Det har krävts ett noga planerat projekt med flera inblandade, finansierat av Sveriges Radio med licenspengar, för att lyckas med en sådan här sak. Eller lyckas... det kanske man inte ska säga, för det avslöjades ju och blev avbrutet i förtid.

Ja den låga nivån är ett allmänt problem. Med större heder inom Sveriges Radio hade det här projektet varit omöjlig, oavsett hur illa journalisterna där tyckt om Sverigedemokraterna. Det blir snaskigare och snaskigare. Kvällspressennivån sprider sig till Dagstidningar och vidare in i statliga media.

Anonym sa...

På vilket ätt skulle det vara låg nivå och ohederligt att "Wallraffa"? Det är ett utmärkt sätt att få fram sanningen! Om alla mikrofoner och kameror alltid är synliga får man bara en friserad bild! MvhME/Mats

Gorm Lind sa...

Låg nivå, det är det i och med att hon har åtagit sig ett förtroendeuppdrag under falsk flagg. Jag gillar det inte, det är ohederligt. jag ska försöka förklara varför.

När hon väljer att göra sig till representant för partiet genom att välja att ingå i styrelsen ingår i detta ett ansvar och en förpliktelse. Både internt och externt. Hon måste kunna hantera både de frågor, funderingar och resonemang som kan komma från medlemmar, eller eventuella medlemmar i SDU. Men hon måste också kunna hantera media om det skulle krävas. Säg att hon i något sammanhang skulle bli intervjuad som representant för SDU. Oavsett om hon i det läget väljer att säga "inga kommenterar" har situationen blivit ohanterlig, en wallraffande journalist som intervjuas som representant för ett parti hon wallraffar i.

Wallraffande i sig är däremot okej. Det kan göras på ett bra sätt och dåligt sätt, precis som det mesta andra kan.

Anonym sa...

Jo jag förstår vad du menar. Men jag tycker ändå att man kan jämföra det med när t ex polisen på olika håll i världen använder infiltratörer. Det är mycket en infiltratör måste göra och säga för att "sköta sitt arbete" och få fram viktig information. MvhME/Mats

Gorm Lind sa...

Det är en svår gränsdragning, det är också svårt för oss som inte var där/med eller har någon egentlig överblick att säga för mycket om vad som har skett.